söndag 31 maj 2009
Mina älskade vänner
Att just jag under mitt liv fått träffa sådana fina människor som ger mig både värme och styrka, de kan jag inte tacka nog för.
För mig betyder ni så otroligt mycket att jag inte med ord kan beskriva.
Mina vänner är mitt liv och bara tanken på er frambringar ett leende.
En dikt som jag skriver till er mina älskade vänner
Ni, de finaste själarna, ni sträcker ut eran hand
I vått och i torrt och i mödosam tid
Ni finns där för alltid och vi knyter band
Ni finns där när smärtan tar vid
Ni berikar mitt liv, ni är mina vänner
Utan er hade jag inte stått ut
Inget annat än kärlek för er jag känner
Hade ni inte funnits hade det nu varit slut
Hoppas ni vet vad ni för mig betyder
Jag önskar er djup kärlek och all lycka
Era varma leenden mitt liv pryder
Jag hoppas att ni för alltid mitt liv ska smycka
Line älskar er
lördag 23 maj 2009
Inte en gång till!
Frustrerad, arg, ledsen och som ett slag mot huvudet.
Känner mig alldeles mör.
Men det var Du som sa att man skulle vara egoistisk.
Så nu tänker jag för en gångs skull vara det!
Känner mig alldeles mör.
Men det var Du som sa att man skulle vara egoistisk.
Så nu tänker jag för en gångs skull vara det!
söndag 17 maj 2009
...
Det är så konstigt...
men det verkar bli bra till slut ändå...
fast det går väldigt upp och ner... från dag till dag. ibland från minut till minut. men det går an...
livet är i sig inte konstigt.. egentligen...
det som är konstigt är alla dessa funderingar som jag fått under livets gång och som sprider sig likt en löpeld åt tusen olika håll men aldrig tycks gå åt rätt.. tankarna som inte gör en mer klok även om man tar sig tid...
men jag har väl vant mig.. antar jag...
söndag 3 maj 2009
Min käre F..
Hur kan man älska en människa så mycket och samtidigt lida så mycket att hjärtat svider och bränner i bröstet.
Det gråter.
Både utav medkänsla och utav sorg. Utav kärlek och värme och ledsamhet.
Hur kan man fundera på vad som komma ska och uttryckligen vara så skräckslagen för det att andetagen så blir tunga och jobbiga och gör kroppen alldeles orkeslös och musklerna känns som förtvinade.
Orolig. ständigt.
Det är svårt att njuta för stunden och ännu svårare att glömma emellanåt. Svårare att inte tänka och bry sig om.
Vill ha det som alla andra. Vill att F ska vara som alla andras.
Vill tillbaka i tiden.. fast ändå kan jag ju inte ändra på något.
Älskade F
Jag är med dig så länge det finns tid.
och så ofta möjligheten tillåter.
men tårarna fortsätter rinna.
Det gråter.
Både utav medkänsla och utav sorg. Utav kärlek och värme och ledsamhet.
Hur kan man fundera på vad som komma ska och uttryckligen vara så skräckslagen för det att andetagen så blir tunga och jobbiga och gör kroppen alldeles orkeslös och musklerna känns som förtvinade.
Orolig. ständigt.
Det är svårt att njuta för stunden och ännu svårare att glömma emellanåt. Svårare att inte tänka och bry sig om.
Vill ha det som alla andra. Vill att F ska vara som alla andras.
Vill tillbaka i tiden.. fast ändå kan jag ju inte ändra på något.
Älskade F
Jag är med dig så länge det finns tid.
och så ofta möjligheten tillåter.
men tårarna fortsätter rinna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)