De finns inget annat

De lixom klarnade på något sätt.
Ögonen blev skärpta.
Det gjorde ont i öronen.

Jag lixom fann mig,
i situationen.

Jag klarar detta,
det blir bra.
Det finns inget annat.

Kämparglöden finns fortfarande,
sorgen likaså.
De får gå hand i hand,
de får lära sig att leva tillsammans.

Det finns lixom inget annat.

Mina älskade vänner

Att just jag under mitt liv fått träffa sådana fina människor som ger mig både värme och styrka, de kan jag inte tacka nog för.
För mig betyder ni så otroligt mycket att jag inte med ord kan beskriva.
Mina vänner är mitt liv och bara tanken på er frambringar ett leende.

En dikt som jag skriver till er mina älskade vänner

Ni, de finaste själarna, ni sträcker ut eran hand
I vått och i torrt och i mödosam tid
Ni finns där för alltid och vi knyter band
Ni finns där när smärtan tar vid

Ni berikar mitt liv, ni är mina vänner
Utan er hade jag inte stått ut
Inget annat än kärlek för er jag känner
Hade ni inte funnits hade det nu varit slut

Hoppas ni vet vad ni för mig betyder
Jag önskar er djup kärlek och all lycka
Era varma leenden mitt liv pryder
Jag hoppas att ni för alltid mitt liv ska smycka

Line älskar er

Inte en gång till!

Frustrerad, arg, ledsen och som ett slag mot huvudet.
Känner mig alldeles mör.
Men det var Du som sa att man skulle vara egoistisk.
Så nu tänker jag för en gångs skull vara det!

...

Det är så konstigt...
men det verkar bli bra till slut ändå...
fast det går väldigt upp och ner... från dag till dag. ibland från minut till minut. men det går an...
livet är i sig inte konstigt.. egentligen...
det som är konstigt är alla dessa funderingar som jag fått under livets gång och som sprider sig likt en löpeld åt tusen olika håll men aldrig tycks gå åt rätt.. tankarna som inte gör en mer klok även om man tar sig tid...
men jag har väl vant mig.. antar jag...

Min käre F..

Hur kan man älska en människa så mycket och samtidigt lida så mycket att hjärtat svider och bränner i bröstet.
Det gråter.
Både utav medkänsla och utav sorg. Utav kärlek och värme och ledsamhet.
Hur kan man fundera på vad som komma ska och uttryckligen vara så skräckslagen för det att andetagen så blir tunga och jobbiga och gör kroppen alldeles orkeslös och musklerna känns som förtvinade.
Orolig. ständigt.
Det är svårt att njuta för stunden och ännu svårare att glömma emellanåt. Svårare att inte tänka och bry sig om.
Vill ha det som alla andra. Vill att F ska vara som alla andras.
Vill tillbaka i tiden.. fast ändå kan jag ju inte ändra på något.

Älskade F
Jag är med dig så länge det finns tid.
och så ofta möjligheten tillåter.
men tårarna fortsätter rinna.

Tänk...

Tänk...
att man äntligen kan få känna denna glädjekänsla igen. denna ensamma glädjekänsla, denna ensam är stark-känslan.. och bara njuuuta. Fantastiskt :) För denna dag lever jag på i evighet och ännu längre...
det finns inget vackrare. inga andra tankar som tar mig längre bort.. det finns inget som kan få mig ifrån denna härliga underbara ensamma känsla. inget kan störa mig på denna plats som jag befinner mig på just nu.. där jag bara är och där jag stannar så länge jag får...
Nu känner jag doften genom mitt andetag och jag andas genom näsan.. djupa andetag.. allt för att ta in så mycket som möjligt av allt som går i detta ögonblick i världshistorien!

En ros har väl för en orsak både taggar och vackra röda blad...
så är mitt liv...

Men idag känner jag mig härligt fantastisk :)

Nu ska jag...

När jag ser mig själv i den immiga spegeln efter den varma duschen...
...då är jag nöjd med mig själv...

ska det vara så?

Livet har sin gilla gång.. var dag tickar klockan.. sekund efter sekund...
inget kan man göra för att stanna den.. inte heller kan man få tillbaka förlorad tid...
men det går väl att ta igen den?
att börja leva är väl aldrig försent.. eller?

Nu ska jag...

gå upp tidigt
njuta av soluppgången varje morgon utanför mitt fönster
jag ska träna
äta nyttig mat
inte dricka alkohol
fundera på allt och inget
läsa massa böcker...
umgås med fina vänner
bry mig
njuta
slå bort onda tankar
försöka
prata
plugga
yoga varje kväll
tänka
sova tidigt.. innan tio!
promenera
känna efter...
Andas...

och

klara tentan på lördag!

Som nu

SOM NU

Jag också ville väl andra
och ljusare stigar att gå -
andra stigar att vandra
förrn mörknaden faller på.

Jag också - skulle man tycka,
kunde väl finna en bro
som leder - om inte till lycka
så bara till vardagsro.

Jag också kunde väl hitta
ett ärende - likasom du.
Det blir lite tradigt att sitta
och stirra tillbaks - Som nu.

-Nils Ferlin

Okej... låt mig tänka...

Vad har jag som gör mitt liv värt att leva?

En gosig mamma.. en pappa...
En underbar systeryster och en underbar bror...
Mina vänner är världens mest fantastiska människor...
och så har jag världens sötaste kisse hemma...

...Snart en utbildning som är okej.. även om jag inte vet om det är rätt finns det många möjligheter... skulle vilja utbilda mig till massageterapeut eller kanske syssla med något inom friskvård... det finns flera vägar att gå...

...så har jag en fin liten lägenhet som är himla mysig...

och så ormen Bebbsa... som är mitt lugn...

Men... VARFÖR känns det som att jag befinner mig på fel ställe vid fel tidpunkt... som att jag inte är ämnad att finnas till i just denna tid? Jag är lixom inte menad att vara här.. där jag är.. just nu..."det känns så fel"... är väldigt vilsen...
Det är den mest obeskrivliga, obarmhärtiga känsla som någonsin befunnit sig i min själsliga kropp... jag kan ej förklara... det är lönlöst...

På något underligt sätt är jag väldigt lycklig inom mig själv... men inte med mig själv... jag är samtidigt väldigt ledsen inom mig.. sorgsen på någe vis... och arg på att jag inte kan acceptera den jag måste vara...
Jag tänkte gå till kyrkan på söndag... ska få med mig min älskade vän dit och jag ska söka en ny väg till förståelse och be om bevisen som måste komma fram.. ett facit...

Livet är inte värt att leva om jag inte har styrka nog till att leva det...

Men jag lovar... att det är inte Du... för det va länge länge sen nu...

Nu är det endast sex timmar kvar till tentan.. kanske ska krypa ner bredvid min lilla Jessica som sover så gott i min säng... måste försöka somna en stund så jag orkar ha en fin resterande dag...

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Snart så...

med varje gryning följer en chans till förändring.

Ett skrik ekar likt ingenting annat du någonsin hört... Det skrik som kan höras av de dövas öron..
de skrik som kan ses av den blindaste människa...
vill du höra??

Bestäm dig om du vill eller inte...
de är upp till dig...
jag går vidare vilket som...

Det är väldigt vackert.. väldigt fint...
jag ser det framför mig.. men har svårt för att se helheten på grund av dig..
konstig är de.. men det är sanning...
försöka är allt jag kan.. och jag tror det blir bättre för var dag.
de är positivt iaf...

Jag är så närvarande i mig själv men så himla långt borta från alla andra...
Snart finns du som ska vara mitt hjärtas närmaste...

Vilken HUNK!!!

Världens finaste låt...

I could hardly believe it
When I heard the news today
I had to come and get it straight from you
They said you were leavin'
Someone swept you heart away
From the look upon your face I see it's true
So tell me all about it, tell me 'bout the plans you're makin'
Then tell me one thing more before I go

Tell me how am I supposed to live without you
Now that I've been lovin' you so long
How am I supposed to live without you
How am I supposed to carry on
When all that I've been livin' for is gone

I didn't come here for cryin'
Didn't come here to breakdown
It's just a dream of mine is coming to an end
An how can I blame you
When I built my world around
The hope that someday we'd be so much more than friends
And I don't wanna know the price I'm gonna pay for dreaming
When even now it's more than I can take

And I don't wanna face the price I'm gonna pay for dreaming
Now that your dream has come true

- Michael Bolton

Äntligen.

Se inte bakåt.
Se in i framtiden och alla möjligheter den har i beredskap för just dig.
Nu har jag iaf bestämt mig och jag lever på det.
Det känns faktiskt riktigt bra.
Äntligen en sval känsla som sprider sig i kroppen.

Ingen panik.
Bara lugn.
Djupa andetag.

Jag måste vara hård denna gång.
Inte bara mot mig själv, men främst.
Denna tid är till för förändring och tid för mig själv.

Fokuserar.
Förevigar.
Glömmer, gömmer och stoppar undan.

Tar ett kliv framåt i livet.
Äntligen på rätt väg.
Äntligen känns det bra.

Ensam är stark

Försöker vara stark och glömma..
Försöker njuta och vara lycklig på mitt eget sätt...
Ibland går det.. ibland inte...
Men nu har jag ännu en gång övervunnit ett hinder... bara se framåt och hoppas att den närmsta tiden ska flyta på som vanligt...
När tiden är inne... om några månader.. då jäklar blir det till att leva!
Ska försöka stå ut tills dess... det klarar jag...
Tar en dag i taget...

Ensam är stark!!!

Förlåt mig...

Förlåt mig snälla, förlåt min själ.
Förlåt mina handlingar, jag vill bara väl.

Förlåt mitt beteende, förlåt allt jag är,
förlåt mig snällla, när jag skriker och svär.

Förlåt den kvinnas kropp som är allt jag har.
det är allt jag är och allt jag har kvar.

Förlåt mina tårar när dom rinner,
förlåt mitt hjärta när det svider och brinner.

Förlåt mig när jag än en gång din vän försöker vara,
förlåt mig när jag försöker få dig att förstå det ogripbara.

Förlåt mig,
för att jag tycker om dig...

Memory

Barbra Streisand

Midnight
Not a sound from the pavement
Has the moon lost her memory
She is smiling alone
In the lamplight
The withered leaves collect at my feet
And the wind begins to moan
Memory
All alone in the moonlight
I can smile happy your days ( I can dream of the old days)
Life was beautiful then
I remember the time I knew what happiness was
Let the memory live again
Every street lamp seems to beat
A fatalistic warning
Someone mutters and the street lamp gutters
And soon it will be morning
Daylight
I must wait for the sunrise
I must think of a new life
And I mustnt give in
When the dawn comes
Tonight will be a memory too
And a new day will begin

Burnt out ends of smoky days
The still cold smell of morning
A street lamp dies ,another night is over
Another day is dawning
Touch me,
It is so easy to leave me
All alone with the memory
Of my days in the sun
If you touch me,
Youll understand what happiness is
Look, a new day has begun...

Värd att älskas?

Du kan vara vacker med långt blont hår.. med blå skimrande ögon...
du kan vara vacker med bländvita raka tänder. med en smal nätt kropp.
du kan vara vacker med dyra kläder som klär din kropp...
du kan vara vacker när du stoltserar genom folkmassan och du märker allas blickar som riktar sig mot dig..

Men är du perfekt då? Är det en sån som du som alla söker efter? Är du en sån som alla andra tjejer blir avundsjuka på? Är det därför alla stirrar? För att du är förutbestämd vacker?
För då är jag inte ens i närheten..

Jag skulle tycka du var väldigt vacker om du hade...
risigt hår, svarta ögon. sneda tänder och lappsydda kläder....
...om du tillåter dig att vara vacker för den du är!

Då ser alla andra som vill se, det också.. dessa som inte låter sig påverkas av normer som skapats på fel sätt...
Skalet är bara en liten del av den människa du stöter på.. den människa som du för en konversation med..
men det är vi själva som har skapat detta utseendeberoende.. Synd att vi är för få som vill stoppa det... eller som velat stoppa det..
Visst vill man vara fin.. det vill jag också... men man kan vara fin på många sätt.. synd att det bara är få människor som ser det när man är fin på sitt egna speciella sätt...

Man behöver se en människas hjärta innan man kan älska det..
jag vill att min hälft ska se mig även om det är kolsvart i rummet.. denne ska känna min närvaro även om jag befinner mig på andra sidan jorden... jag vill älska en människa så djupt att jag själv skulle kunna dö för denne. jag vill kunna finna denna person och vara lycklig... och denne med mig..
för resten av livet.

Ingenting är självklart för att du ser att utsidan av skalet är perfekt... jag vet iaf vad jag söker efter i livet och det är inte du....

Jag är inte perfekt.. men värd att älskas för den människa jag är.. med fel och brister och med ett varmt slående hjärta mitt i bröstet..

Inte är det Du inte...

Det är inte Du som får mig ledsen,
som får mina kinder att bli våta,
mitt hjärta att värka och gråta..
Det är inte Du som får mitt andetag att bli tunnt..
mina ögon att bli stirriga och röda...
det är inte Du som får mig att tvivla,
att undra vad livet är värt,
Inte heller är det Du som får mig att vilja ligga kvar i sängen, somna om, dra täcket över huvudet och återgå till drömmen...
för att aldrig mer vakna och komma tillbaka till verkligheten..

Du frambringar bara min sårbar och får mig att bli mer skör för omvärlden och det andra...
Det är därför mina tårar rinner...

Trötter...

Caroline vill tillbaka till lördagmorgon,
då hon var pigg i kroppen och pigg i knoppen.

Nu är mitt huvud tungt, måste ta det lite lugnt.
Annars kommer jag bort allt glömma,
då vill jag inte på tentan att min lärare mig ska bedömma.
Suck för tentaplugga ikväll, fast det är ju ingen skräll..
Hemmåt jag nog far snart.. eller om två timmar, vill ju inte känna mig lat!

Drömmer mig bort för några sekunder
myser i min säng med min mjukis..
och så kommer John Blunder...

Glass...

Varför ska man vara ledsen för någonting som man ändå aldrig kan ändra på? Fast det gjorde ont i hjärtat igår när jag pratade med pappa...

Jag brände gröten imorse... Men det kanske var någon mening med det. jag åt en makrillsburk innan. kanske va det världen som försökte säga till mig att det var en dålig kombination... det kanske blir någon konstig blandning i magen, någon kemisk obalans, som kan ge upphov till något som inte är bra och som kan göra mig sjuk...
funderar jag så på livet och det som sker blir allt mycket lättare...

Va det snöar idag då.. de är mysigt... när jag vaknade hade jag som insikt att åka till skolan och sitta i tysta läsesalen och plugga tills klockan åtta ikväll.. men nu har jag ändrat mig..
Jag har duschen på högsta värme, på högsta vridning, länge länge, dörren står på vid gavel.. min lilla lägenhet blir alldeles varm och immig...
sen ska jag tända ljus, bädda sängen.. äta frukost har jag redan gjort.. men det blev inte gröt... sen ska mjukisarna på och böckerna och jag bums i säng med mål att lära mig så mycket som möjligt idag... det gäller bara att ha disciplin..
Om jag inte lär mig nått har denna dag vart förgäves.. jag skulle ju så gärna velat åkt hem till Sthlm på 25-års kalas.. som jag sett fram emot så länge... men skolan måste prioriteras.. suck för det...
men man kan alltid ta igen förlorad partytid...

Igår fick jag min yogamatta som jag glömt bort att jag beställt... så nu blir det yoga fler än en dag i veckan... hoppas min kropp tycker om det...

kanske går jag till affären senare för att köpa mig lite glass.. det skulle vara gott...

Tomater...

Har du någonsin luktat på tomater?
Vilken fantastisk doft och vilken fantastisk grönsak...

Dom röda små underverken får min mun att vattnas... mina smaklökar att börja dansa.. luktsinnet är på helspänn... jag drar in ljupa andetag för att behålla lukten så länge som möjligt i min hjärna... jag håller kvar andetaget några sekunder..
Så lena i mina händer och så vackra att se på...
Jag skär upp tomaterna och lukten osar i mitt lilla kök. Den gör mig glad och jag smakar en bit... mmm...
..att bara ta sig den lilla tiden att lukta på en tomat..
de är värt det..

Fan för livet

Fan i helvetes jävla skit att jag lät detta ske ännu en gång!! Jag hatar just nu livet och allt vad det innebär att leva... Helvetet vill jeg hellre till... Men jag har iaf beställt en Lotusblomma som förhoppningsvis ska få mig att finna ett leende i känslorna som omtumlar min kropp och gör den mör...
Jag ska kämpa på, och jag vet att det snart blir bättre... Finna min inre styrka och sträva efter uppsatta mål...
Denna gång är det på allvar.. Men om du ångrar dig så är det aldrig försent...
...hoppas du vet det...
Lycka Till!!

Maria - Du förgyller min vardag! Hur skulle jag klara mig utan dig. Du är fantastisk.

Jag såg du förstod

JAG SÅG DU FÖRSTOD

Det var få människor som såg
att mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.
Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.
Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om.

-Nils Ferlin

Lär mig läxan...

De enda människorna du någonsin kommer kunna lita på är dig själv och din bästa vän.
För hon blundar aldrig för någonting som Du vill att hon ska se,
hon lovar dig evig trohet bara på sättet hon är mot dig.
Hon bryr sig och det vet Du.
Jag bryr mig och det vet Hon.

Ännu en sårbarhet kryper sig in på huden. Men jag stöter det ifrån mig. Denna gång ska det ske och sen glömmas av... inte funderas på…
Måste vara mer försiktig, nästa gång är det på riktigt.. det har jag lovat mig själv.

Men med varje motgång och med varje tår, förändras din livssyn.. du blir starkare och du kan känna av livet på ett annat sätt. Du ser dig själv med nya ögon och du ser världen med din själ. Du känner... Du undrar.. Finns vi till här för att leva och låta tiden gå eller existerar vi för en sekund i universums historia för att lära oss någonting? Eller lever vi för människorna som vi älskar och beundrar och som får oss att ta en dag i taget och fortsätta vidare... utan att egentligen ha någon riktig plan?

Problem kommer och går och uppstår utan att du har någon aning om varför.. eller vad själva meningen är... fast jag tror iaf på att allt har sin mening och allt sker av en orsak. Det återstår att se vad detta problem för med sig för gott när det väl är löst...
Tycker ju egentligen att jag borde ha lärt mig en läxa vid detta laget men jag kanske behöver lära mig fler...

Erik Strand

Herregud vilken resa... och fortfarande...
Tänkt om alla bara visste.. skulle det vara lättare då??

Skulle vi ångra allt annat som vi gjort?
Skulle vi vågat??
Skulle allt varit annorlunda nu...

If you just knew...
I wish everyone knew...

Förändring...

Tillåt dig att förändras, tillåt mig att förändras.
Var lyhörd och se mig med en blick men låt tiden ha sin gång...
En strimma hopp, en strimma ljus.. ta vara på dagen för snart lider den mot sitt slut.
Men en annan bok öppnas.. ett annat kapitel läses... Allting börjar alltid om på nytt... det fortsätter..
Se dig omkring och låt allt ta sin tid.. Låt kroppen känna efter och säga till vad den tycker.. lyssna på den.
Följ ditt hjärta åt vilket håll det än vänder sig. Annars är det ingen ide att förändras.
Om du inte tar dig tid att andas kommer du inte långt. Om du inte tar dig tid att känna efter finner du inte vägen som leder dig genom livet och guidar dig.
Då vandrar du bara på andras vägar...
...och det vill du väl inte?

Glömma och gå vidare...

NEJ!!

Nu får det vara slut på tråkigheterna.
Man lever bara en gång och man ska ta vara på denna lilla stund som man har fått här på jorden. En ny värd har öppnat sig och jag ser den med klara ögon. från och med nu ska jag...

Vara tacksam.
Göra nytta.
Studera och upptäcka.
Lära och minnas.
Älska och förundras.
Kramas och känna.
Tänka och finnas.

och det viktigaste av Allt...

...Glömma och gå vidare...

Varje dag ska man ta vara på det lilla och ett leende är aldrig ett leende för mycket...

Jag är äntligen fri...

Fina Skyltar

Jag har precis beställt en ny snygg namnskylt från SkyltMax.
HELT GRATIS! Blogga du med om SkyltMax så kan du också få en gratis skylt!

GÅ IN PÅ:

http://skyltmax.se

eller

http://skyltmax.se/skyltar/namnskyltar

Nya lampor tänds när andra släcks...

Det är rätt fint nu...
livet, mitt jag, börjar äntligen forma någon sorts mening.. någon skulptur av nått slag.. jag ser inte vad det föreställer.. än.. men jag ser att det det formger sig mer och mer.. lite, för varje dag som går.. blir spännande att se slutresultatet.. jag längtar...
en bra känsla befinner sig just nu i min kropp..
Jag ser ljuset när jag öppnar mina ögon...

En ny dag

Nu sitter jag här igen.. helt ensam.
Sorgen är så gammal, så klädsam.
Jag hoppas min kropp orkar min själ bära.
En liten stund till.. jag försöker mina kära.
Tiden går långsamt, men ibland går den fort.
Det är när tiden går långsamt som jag bara vill bort.
Jag ser inget slut och inget hinder.
Bara tårar känner jag på mina kinder.
Tar det slut någon gång, jag undrar.
Jag stänger mina ögon en stund och blundar.
Jag känner hur min kropp blir svag..
Jag somnar en stund.
jag vaknar plötsligt till en ny dag...

Älskar er...

För en annan kan det lilla betyda så mycket.
Jag tar vara på det varje dag. det lilla. som gör att jag fortfarande stannar kvar här.
det lilla som gör att jag fortfarande kämpar.
Ni är mina hjältar och det är.. just nu.. för er som jag stannar.
För jag vet att det skulle bli värre om jag fick som jag ville många gånger.
jag vill inte göra er illa.
Jag stannar för er skull.. en stund till. jag kämpar på..
Älskar er. det är det enda jag vill att ni ska veta!

Nils Ferlin

Jag har hittat en ny stjärna som förgyller mitt liv..
--Nils Ferlin 1898-1961--
Du får mig att le många gånger och när jag själv är stum, ger du mig ord..


GRUBBEL

Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.
-Nils Ferlin

Lilla vilsna barn

Lilla vilsna barn. du sitter här i mörkret med ansiktet i ditt knän. ihopkurad. som om du ville gömma dig.
Titta upp. se på mig. vad är det som gör dig så ledsen undrar jag. dina ögon är svarta, liksom korpens färg på sina vingar. dina kinder är våta utav sorgens sjö.
var ledsen och gråt lilla ängel. tills du snart finner att det finns en annan värld att uppleva. jag ska visa dig.
Lilla vilsna ensamma barn.
Dina kinder är röda och din kropp oskyldig, ditt sinne är förtrollat och din känsel är svag.
Lilla ensamma barn. kom hit. till mina utsträckta armar, till min famn. känn mig. jag ska hålla om dig tills tårarna tar slut och ännu längre. jag håller dig kvar tills du är stark och frivilligt sliter dig loss för att du har bestämt dig.
men känn dig trygg i mina armar. känn att det finns någon som förstår dig.
jag håller dig kvar så länge du gråter.
Lilla vilsna barn.

Du finns...

Livet behöver egentligen inte vara så hårt.. men varför gör man det för sig själv så himla svårt?
Varför avundas man andra och känner sorg när man egentligen skulle kunna vara glad för det lilla och mycket stora i livet man har?
jag kan älska och jag har de mest underbara vänner man kan ha... varför kan jag inte vara glad för det??
Varför tar smärtan över och gör min kropp öm och sorgsen och förtvivlad?
Förvirrad är jag och bortkommen i en värld som är så mycket större än min vardag och mina bekymmer.. men ändå är jag ju en människa som lever just här och just nu! ska jag inte klara av att ta vara på det??
Varför ser jag tillbaka på hela mitt liv och saknar det? Saknar det som varit. Varför ångrar jag så mycket? Varför tänker jag på att om jag vetat det jag vet idag när jag var 14 skulle jag ändrat på Så mycket på vägen.. mitt liv skulle varit helt annorlunda.. men skulle jag varit lycklig då? Hade jag varit nöjd?
jag kanske hade suttit här och skrivit samma rader som jag skriver just nu.. samma känslor kanske hade kommit till mig var dag.. för det är alltid något...
Jag måste kunna börja se in i framtiden och tro på att allt en dag till slut blir bra!
Jag vet att du finns där ute. Du som ska vandra med mig i skogen och hålla min hand bland alla människor. jag vet att du finns och kommer krama mig när mina ögon fylls med tårar men trösta mig innan en tår hinner rinna nedför min kind.
Du finns.. som ska hålla mig i famnen och få mig att känna mig varm.
Du finns, som jag ska längta till även fast du ligger intill mig och jag ser på dig och stryker ditt hår.
Du som får mitt hjärta att värka och min kropp att somna tryggt.
Även fast du inte förstår så vet du vad som betyder något.
Jag vet att du finns som ska få mig att le bara av att sitta intill.
Du finns som ska få mig att bli kär i livet igen.

Men först ska jag bli kär i mig själv.

Men jag väntar på dig... och den dagen du står framför mig.. då kommer jag aldrig svika dig. det kan jag lova!

När ska du lämna mig??

Jag.. på ena sidan.. de onda på den andra. förargade demoner som stör mitt liv.
Jag finner mig själv i tystnaden av ensamheten. jag vill vara här men ändå inte. jag trivs, med just ensamheten.. men inte med det andra som stör i min ensamhet...
eller inbillar jag mig bara ibland?..
hjärtat dunkar, hårt... slag efter slag. jag kippar efter andan. jag blir rädd... för mig själv ibland.. vem är jag??
gråten står mig högt i halsen. tårarna kommer och strömmar nedför kinderna. ett hårstrå faller ner framför datorn. jag stirrar på det som förblint.
Nyss va jag denna glada tjej som pratade med en nära vän i telefon. vi skrattade och tjoade och skvallrade om ditt och datt. jag kände mig stark för en stund. jag var glad, trygg.. en timme senare är jaget.. min själ.. mörk och grå och övergiven i min egen lilla onda värld som kommer och knackar på min axel flera gånger om dagen, som säger.. hurudu, du skall väl inte tro att du ska få må bra idag inte.. nej nej.. nu är jag här hos dig igen och jag stannar en stund...
Vad är jag värd?
När ska du lämna mig?
Finns det någon som förstår?

Du har tappat ditt ord

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet
-Nils Ferlin

Med flagan i topp!

Med flaggan i topp gråter jag mina sista tårar.
Med nyårslöften som jag ska hålla känner jag mig starkare än på länge. men också svagare än på länge eftersom ett brustet hjärta känns som en ryggsäck full med tegelsten som jag måste bära på 24/7. kroppen känns mördbultad på morgonen då ryggsäcken fortfarande sitter kvar, jag orkar inte gå upp ur sängen. Men klarar jag av detta denna gång? Ska det gå att överleva? Ska jag bli starkare och ryggsäcken snart bli lättare att bära? Och kan jag tillslut ta av mig den och gömma undan den i ett skåp tills nästa gång? Om det blir en nästa gång....
Med stadiga fötter och stora skor, med en klar tanke och ryggen rak ska väl smärtan snart försvinna och jag ska komma ur detta levande...
Tomheten och tystheten ska lära mig vad livet handlar om. Vad som är värt att leva för och jag ger mina nyårslöftern full respekt och hoppas på en starkare människa 2010.

Ett år fullt av överraskningar, smärta, ensamhet, lärande, motgångar, överlevnad väntar. Ett hälsosammare år med kärlek till mig själv och till dig... om du vill komma tillbaka...