De enda människorna du någonsin kommer kunna lita på är dig själv och din bästa vän.
För hon blundar aldrig för någonting som Du vill att hon ska se,
hon lovar dig evig trohet bara på sättet hon är mot dig.
Hon bryr sig och det vet Du.
Jag bryr mig och det vet Hon.
Ännu en sårbarhet kryper sig in på huden. Men jag stöter det ifrån mig. Denna gång ska det ske och sen glömmas av... inte funderas på…
Måste vara mer försiktig, nästa gång är det på riktigt.. det har jag lovat mig själv.
Men med varje motgång och med varje tår, förändras din livssyn.. du blir starkare och du kan känna av livet på ett annat sätt. Du ser dig själv med nya ögon och du ser världen med din själ. Du känner... Du undrar.. Finns vi till här för att leva och låta tiden gå eller existerar vi för en sekund i universums historia för att lära oss någonting? Eller lever vi för människorna som vi älskar och beundrar och som får oss att ta en dag i taget och fortsätta vidare... utan att egentligen ha någon riktig plan?
Problem kommer och går och uppstår utan att du har någon aning om varför.. eller vad själva meningen är... fast jag tror iaf på att allt har sin mening och allt sker av en orsak. Det återstår att se vad detta problem för med sig för gott när det väl är löst...
Tycker ju egentligen att jag borde ha lärt mig en läxa vid detta laget men jag kanske behöver lära mig fler...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar