Okej... låt mig tänka...

Vad har jag som gör mitt liv värt att leva?

En gosig mamma.. en pappa...
En underbar systeryster och en underbar bror...
Mina vänner är världens mest fantastiska människor...
och så har jag världens sötaste kisse hemma...

...Snart en utbildning som är okej.. även om jag inte vet om det är rätt finns det många möjligheter... skulle vilja utbilda mig till massageterapeut eller kanske syssla med något inom friskvård... det finns flera vägar att gå...

...så har jag en fin liten lägenhet som är himla mysig...

och så ormen Bebbsa... som är mitt lugn...

Men... VARFÖR känns det som att jag befinner mig på fel ställe vid fel tidpunkt... som att jag inte är ämnad att finnas till i just denna tid? Jag är lixom inte menad att vara här.. där jag är.. just nu..."det känns så fel"... är väldigt vilsen...
Det är den mest obeskrivliga, obarmhärtiga känsla som någonsin befunnit sig i min själsliga kropp... jag kan ej förklara... det är lönlöst...

På något underligt sätt är jag väldigt lycklig inom mig själv... men inte med mig själv... jag är samtidigt väldigt ledsen inom mig.. sorgsen på någe vis... och arg på att jag inte kan acceptera den jag måste vara...
Jag tänkte gå till kyrkan på söndag... ska få med mig min älskade vän dit och jag ska söka en ny väg till förståelse och be om bevisen som måste komma fram.. ett facit...

Livet är inte värt att leva om jag inte har styrka nog till att leva det...

Men jag lovar... att det är inte Du... för det va länge länge sen nu...

Nu är det endast sex timmar kvar till tentan.. kanske ska krypa ner bredvid min lilla Jessica som sover så gott i min säng... måste försöka somna en stund så jag orkar ha en fin resterande dag...

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3