Med flaggan i topp gråter jag mina sista tårar.
Med nyårslöften som jag ska hålla känner jag mig starkare än på länge. men också svagare än på länge eftersom ett brustet hjärta känns som en ryggsäck full med tegelsten som jag måste bära på 24/7. kroppen känns mördbultad på morgonen då ryggsäcken fortfarande sitter kvar, jag orkar inte gå upp ur sängen. Men klarar jag av detta denna gång? Ska det gå att överleva? Ska jag bli starkare och ryggsäcken snart bli lättare att bära? Och kan jag tillslut ta av mig den och gömma undan den i ett skåp tills nästa gång? Om det blir en nästa gång....
Med stadiga fötter och stora skor, med en klar tanke och ryggen rak ska väl smärtan snart försvinna och jag ska komma ur detta levande...
Tomheten och tystheten ska lära mig vad livet handlar om. Vad som är värt att leva för och jag ger mina nyårslöftern full respekt och hoppas på en starkare människa 2010.
Ett år fullt av överraskningar, smärta, ensamhet, lärande, motgångar, överlevnad väntar. Ett hälsosammare år med kärlek till mig själv och till dig... om du vill komma tillbaka...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Min underbara vän, jag tror att det här kommer att bli ett bra år för dig. Jag finns här när du behöver.
"Ensam är svag men tillsammans vi kan, med förenade krafter hjälpa varann."
Puss och kram din vän Julia
Skicka en kommentar