Jag.. på ena sidan.. de onda på den andra. förargade demoner som stör mitt liv.
Jag finner mig själv i tystnaden av ensamheten. jag vill vara här men ändå inte. jag trivs, med just ensamheten.. men inte med det andra som stör i min ensamhet...
eller inbillar jag mig bara ibland?..
hjärtat dunkar, hårt... slag efter slag. jag kippar efter andan. jag blir rädd... för mig själv ibland.. vem är jag??
gråten står mig högt i halsen. tårarna kommer och strömmar nedför kinderna. ett hårstrå faller ner framför datorn. jag stirrar på det som förblint.
Nyss va jag denna glada tjej som pratade med en nära vän i telefon. vi skrattade och tjoade och skvallrade om ditt och datt. jag kände mig stark för en stund. jag var glad, trygg.. en timme senare är jaget.. min själ.. mörk och grå och övergiven i min egen lilla onda värld som kommer och knackar på min axel flera gånger om dagen, som säger.. hurudu, du skall väl inte tro att du ska få må bra idag inte.. nej nej.. nu är jag här hos dig igen och jag stannar en stund...
Vad är jag värd?
När ska du lämna mig?
Finns det någon som förstår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar