Nu..
hade du faktiskt kunnat stanna hos mig.. en liten stund. du vet ju att det betyder så mycket men ändå gör du det inte.. jag begär inte mer än så.. jag blir inte ledsen när du går.. inte arg eller besviken.. men en underlig konstig oförståelig känsla av övergivenhet stannar hos mig.. bara för en liten kort stund.. men jag känner den ända in i själen.. om jag kan få slippa den då. om du vet att det blir bättre om du stannar..
varför gör du det inte?
känn mig, bry dig.. tills jag är lika stark som du... för än är jag ganska så skör vissa stunder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar