Jag skriker. jag gör allt jag kan.. jag säger. tusen gånger om.. att du ska se mig och jag frågar dig VARFÖR du aldrig försöker?? Å ändå varje gång svarar du.. trodde inte..
Försöker du ens?
Varför tror du jag beter mig som jag gör?? Varför är jag grinig och sur och jobbig?? Varför gråter jag ofta när du inte ser?
Varför säger jag till dig att jag gråter.. tror du ens på mig? tror du ens att jag talar sanning.. du verkar ha svårt för sanningen så jag antar att det är svårt för dig...
jag vill inte anta.. egentligen.. jag vill att du ska vara du och att du skall vara den du på riktigt är mot mig. med mig.
Dessa känslor och jag försvinner inte från en dag till en annan! Förstå att jag fortfarande lever med min mörka bakgrund och jag vill bara ha dig vid min sida. att du kan trösta mig när jag gråter. den jag är idag är jag imorgon med! varför förstår du inte det?? jag är den jag varit senaste 14 åren och om dessa känslor fortfarande finns kvar efter så lång tid.. tror du att dom går att trolla bort på en vecka..? Om det ändå vore så väl.
det jag vill nu är det jag vill sen också. tills jag är strak nog. förstå!
Det enda jag vill är att du ska bry dig. varför är det så mycket begärt?? Varför vill du inte?? Varför är jag inte ens värd det?
Vad ska jag göra?? Hur ska jag göra?
Jag har gett upp så många gånger... men jag behåller en liten liten del av hoppet varje gång.. kan bara inte stänga det ute. för jag verkar inte vilja det. men varför har du så svårt för mig? varför finns denna mur mellan oss.. denna frustration och denna svårighet att göra det som känns rätt??
Vad är Jag för en som inte kan förstå varför du inte förstår?? Är det jag som gör fel när jag gör på mitt sätt för att få dig på min sida?
Ja, du verkar verkligen ha stora problem att förstå mig.
jag borde nog ge upp nu, för alltid. även fast jag verkligen
BEHÖVER DIG!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar