Skrikiga ungar

Inte alls van att jobba känner jag, helt slut i både kropp och själ efter sen praktik igår och tidig praktik idag. Sen komma hem till två pluppar som ska ha all energi man har kvar. Men gud vad det gör ont hjärtat när man är borta från dom såhär, att inte få träffa dom på nästan ett dygn känns verkligen i kroppen. Jag går runt på praktiken och tänker på när jag kommer hem och får krama om dom så hårt och pussa deras mjuka kinder och sova ner dom på var sin sida om mig. KÄRLEK kan man kalla det!!
Gick ut och gick med tjejerna och Emma efter praktiken och pusskalaset. Skulle ta en långpromenad så Erik fick sova en stund eftersom han jobbar natt inatt. Men vi kom inte så värst långt förän det blev gnäll och grin. Och som vanligt så duger ingen annan än mamma och pappa så Emma hade ingen chans att hjälpa till. Jag fick ta en på var sida arm och ringa Erik och be han komma och hämta oss. För nästan 10kg på varsin arm klarar jag endast några minuter innan det börjar värka i musklerna och vi var en bra bit hemifrån :-) Och två skrikande ungar i vagnen 30 minuter, Nej tack! Erik fick komma och så blev det med den tuppluren! På dagarna är dom så lugna i vagnen men på kvällarna vet jag inte vad det blir med dom. Sen när vi kom hem ville dom bara leka och greja på golvet och var så glada så. Ibland blir man inte klok på de små liven. Nu sover dom iaf sen en timme och jag njuuuter av tystnaden och ensamheten. Erik har gått till jobbet och jag ska äta glass med frysta bär och skriva seminarium en stund. Sen blir det sängen och hoppas på att få sova hela natten igenom "like it's gonna happen" Nej då, men dom vaknar oftast nån gång under natten men då är det bara stoppa i nappen så blire tyst igen. Får nog vara nöjd med det.



Nighty nighty *