Nu står hon :-)

Äntligen är seminariet avklarat och det var faktiskt riktigt kul och intressant för en gång skull :-)
Sen har jag varit och handlat mat till tjejerna, dax för matlådor igen. Suck. Alltid ett lika stort projekt, men de är det värt såklart!
När jag kom hem visade Erik att Josefine kunde stå upp själv längre än fem sekunder. Jag blev så glad att jag nästan började gråta. Hon är så duktig. Nu går hon säker om nån vecka. Frida ligger inte långt efter heller. Älskade barn! Sen är Josefines första tand på väg upp också, tycker det är dax för dom att komma nu :-) Frida har heller inte fått någon ännu.
Blir så ledsen av alla sjuka barn som man får se varje dag på praktiken, hur mammorna kämpar. Jag blir så rörd av vissa patienter vilket är ganska jobbigt i många lägen också. Man uppskattar verkligen sitt eget liv mycket mer och att det är mer än guld värt att ha två friska fina underbara ungar!

Ta vara på livet *