Kan det göra så ont?

Idag har vi haft en mysig dag, till största del. Har varit och hälsat på Eriks moster och ätit pizza och bullar. Tjejerna grejade på som vanligt och var så glada och nöjda hela kvällen. När vi kom hem så blev det ett kort bad och nu sover dom. Det dumma var att mellan badet och sängen så snubblade Josefine till på något konstigt sätt när hon skulle ta vällingflaskan som jag gjort i ordning som stod på ett sängbord. Jag såg inte vad som hände, hörde bara hur det small till i golvet och hon började gråta helt hysteriskt. Jag sprang fram och såg henne då sitta på golvet med vällingflaskan framför sig. Undrade vad hon gjort för det såg ju inte ut som hon ramlat och slagit sig. Tog upp henne i famnen och försökte trösta men hon bara grät. Då såg jag att det rann blod från munnen. Blev vettskrämd och tänkte direkt att det måste sys och att vi säkert hamnar på avd. 12! Å jag som sagt att jag aldrig ska tillbaka dit! Hon blodade ner sig själv och en handduk och tillslut, tack och lov, slutade det blöda och jag kunde se att det var ett jack i överläppen vid tänderna. Hon måste fått sig en rejäl smäll och imorgon blir det nog en stor fläskläpp. Hon fick alvedon och kunde sedan dricka sin välling ändå och nu sover hon. Fasiken vad rädd man blir och vad ONT det gör i ett modershjärta! Det är i sådana situationer man känner att ens hjärta kan gå i tusen bitar! När man älskar någon så mycket gör det så jädrans ont när den gör sig illa.

Jag har aldrig varit med om någon så stark kärlek i hela mitt liv. Det känns som att det var en mening att dom skulle komma till världen, och det var precis rätt tid i mitt liv. Precis innan jag blev gravid mådde jag som sämst och nu är jag starkare än nångonsin förr. Tack vare mina älskade tjejer!

Det är aldrig så mörkt som just innan solen går upp!

Kärlek


Kärlek